Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Johan Gustaf Swartz' period. 1852—1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
De nppgjorda kostnadsberäkningarna slutade på 1,333,333 1/s
rdr b:co. Kommitterade hade vidare uppgjort en finansplan,
enligt hvilken det skulle kräfvas ej mindre än 8,700 aktier. Den 28.
okt. 1853 hölls ånyo sammanträde, som dock blef fåtaligt,
beroende på den kolerafarsot, som då hemsökte vissa delar af
provinsen, och dessutom hade företagets förnämsta drifvande kraft,
fabrikören John Swartz aflidit. Man hade endast lyckats
uppbringa 2,178 aktier eller omkring 1/4 af hvad som erfordrades.
Förslaget hade ej vunnit de sympatier inom provinsen, som man
var berättigad att hoppas, och aktietecknarna beslöto, att »om
den först tillernade lokomotivbanan icke skulle kunna
åstadkommas, med sina tecknade aktiebelopp bidraga till byggandet
af en hästbana, samt att arbetet härvid borde så utföras, att en
framtida förändring till lokomotivbana skulle erfordra så ringa
ökade kostnader som möjligt». Inbjudning till fortsatt
aktieteckning utsändes, och den 10. jan. 1854 hade aktiernas antal
uppgått till 2,300.
Med anledning af den kungliga propositionen vid 1853—54
års riksdag om anläggande af stambanan kom provinsens
järnvägsfråga i förändradt läge. Interimsdirektionen ingick nu till
konungen med en underdånig förfrågan, »huruvida staten icke,
enär Linköpings—Norrköpingsbanan inginge såsom en länk uti
Kongl. Maj :ts förslag till stamlinier, ville fylla bristande aktier,
hvarigenom möjlighet vore, att banan, betydligt understödd, som
den var af orten, genast skulle kunna byggas». En alternativ
framställning gjordes också, att regeringen, om den ej ansåg
sig kunna bifalla nyssnämnda ansökan, skulle med ett lån af
500,000 rdr befrämja banan, som bolaget i ty fall skulle realisera.
Dessa ansökningar lämnades utan afseende, »då Kongl. Maj :ts
proposition om jernvägar ännu -icke vore af rikets ständer
afgjord, och således icke vore utredt, huruvida den ifrågavarande
jernvägen komme att ingå uti stamlinien eller ej».
Åter hänvisadt till sina egna möjligheter lät bolaget genom
en engelsk ingenjör underkasta sina järnvägsplaner en
genomgående granskning, och denna ledde därtill, att den mindre banan
alldeles utdömdes, under det att kostnadsförslaget för den större
höjdes från 2,100,000 till 2,700,000 rdr.
På riksdagen 1856—58 framlade öfverste Er i c s o n ett
betänkande, däri han förordade sina ’särskilda järnvägslinjer under
benämningarna västra, nordvästra, södra, östra och norra, att i
angifna riktningar anläggas och anses som stambanor, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
