Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Vid det tjugonde seklets inbrott. 1900—1913 - Sällskapets befattning med egnahemslånerörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 243 —
Såsom en afslutning på redogörelsen för Sällskapets
ansträngningar i alla riktningar till den mindre jordbrukarens hjälp
och upplysning vill jag nämna några ord om egnahemsrörelsen
inom vår provins, och skall min framställning häraf ådagalägga,
att denna fråga redan för mer än 30 år tillbaka varit föremål för
Sällskapets intresse.
Den depression inom jordbruksyrket, som rådde på 1880-talet,
sträckte sig äfven till arbetaren och utlöste sig i en ständigt
tilltagande emigration. Detta föranlät herr C. G. Olsson-Barr att
vid Sällskapets extra sammankomst den 22/2 1882 till diskussion
framställa den frågan: »Hvilka åtgärder kunna arbetsgifvare
vidtaga för att erhålla dugliga arbetare, och hvilka skyldigheter
böra uppfyllas å arbetarens och arbetsgifvarens sida, för att
bereda arbetaren en lyckligare tillvaro och en betryggad ålderdom?
Kan Hushållningssällskapet på något sätt härtill medverka?»
Diskussionen förde till beslutet att genom Förvaltningsutskottet
utställa frågan till ytterligare öfverläggning vid gillenas
höstsammankomster. Förvaltningsutskottet gjorde en
sammanfattning af hufvudpunkterna i gillenas svar, hvarefter Sällskapet
(29/i 1883) på basis af denna bland annat beslöt att uttala sig
för det s. k. statkarlssystemets förbättrande genom upplåtelse åt
hvarje statkarl af en lämplig jordrymd samt dessutom
uppmuntran till själfverksamhet genom beredande af sådana
biförtjänster, som företrädesvis ägna sig för småjordsinnehafvare, såsom
odling, hufvudsakligast af kål- och rotfruktsfrö, tobaksodling och
biskötsel m. m. samt att utfästa två pris om 400 odh 200 kronor
för de bästa afhandlingar, bidragande till den viktiga frågans
lösning.
Den föreslagna täflingen blef liflig nog. Ej mindre än 11
täflingsskrifter inkommo till utsatt tid och granskades såväl af
särskildt utsedda personer som af Utskottet i gemen.
Skriften med motto »humani nihil a me alienum puto»
tilldelades första priset, hvaremot något andrapris ej kunde
utdelas. Vid öppnandet af den förseglade namnsedeln befanns
förste pristagaren vara f. d. kaptenen vid Värmlands regemente
Halvar Tisell. På sammankomsten den 1/i2 1884 öfverlämnade
ordföranden »med några ord af varmt erkännande» priset till
dess eröfrare. Denne å sin sida hembar Sällskapet sitt
hjärtliga tack »ej blott för det erkännande hans arbete rönt, utan ock
därför, att han fått framlägga sina tankar inför så upplysta och
nitälskande män, men ännu mera tackade han å egna och de
hundratusentals arbetares vägnar, som saken främst rör, därför att
Sällskapets
befattning
med
egna-hemslånerörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
