Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Tegskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om obehörig kreaturs-betning om våren och hösten i
gemensamma ängar;
om Ängsslåttern;
om Vägar och Broar;
om betning i oslagna gemensamma Ängar och Sädesgärden;
om tiden att insläppa Kreaturen i Ängar och Sädesgärden;
om förbud mot nya farvägar i ängar och emot Ärt- och
Rofplockning i samfällda lyckor,
om Fiskevattnet i Åen;
om förslag till nyttiga och prydliga inrättningar i Byarna;
om Byamännens rättighet att icke hindras af en tredsk och
försumlig Byaman samt om skyldigheten att hjelpa en i nöd och
fattigdom stadd granne, som ej hinner att fullborda sitt arbete;
om en frånvarandes underrättande om Byamännens Beslut;
om intagandet af Inhyses-Folk eller annat Folk af sämre
fräjd på ägorna;
om Svinens ringande;
om försigtighetsmått med Elden och om Åldermannens och
Bisittarnes pligt, att höst och vår besigtiga eldstäderna i
Åldermans-laget;
om gemensamma Vattenställen;
om By-Ordningens uppläsande och Husbönders ansvarighet
för hvad deras Hus-Folk emot Ordningen bryter;
om nästgränsande Byars pligt att uppfylla Byordningens
föreskrift äfven mot sina grannar;
om Böter och deras uttagande samt fördelande och slutligen
om Åldermannens ansvar för försummelse att iakttaga hvad
honom blifvit ålagdt.»
Lifvet inom byalaget hade ofta en idyllisk prägel, men, som
Kjellén anmärker, »denna lycka var till sitt väsen
stillaståendets».
Tegskifte.
Det s. k. tegskiftet upphäfde den gemensamma äganderätten
i åker och äng, under det att skogen förblef samfäld egendom.
Den odlade jorden var uppdelad i flera gärden, och i hvarje gärde
hade hvar och en af byamännen sina s. k. tegar, remsor, stundom
så smala, att man ej kunde vända med plogen utan att komma
in på grannens. Att en sådan sakernas ställning skulle vålla
trassel af hvarjehanda art, var ju naturligt. »All täflan», säger
af Wetterstedt[1], »qväfdes, och allmänna följden blef, att svenska
jordbruket hölls i vanmagt och lägervall.» Genom förordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
