Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Storskifte - Enskiftet och dess utbredning inom provinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den 1. mars 1749 ålades landtmätarna att »efter
jordmånernas skillnad i art och godhet jämka Ägorne för hvarje Gård, så
at the kunde få sina Ägor på et ställe, eller åtminstone om alla
Delägare thermed nögde äro, tilse at the mindre Tegeskiften
kunde förändras til så få storskiften som görligit wara kan». Detta gaf anledning till namnet storskifte. Detta
ägoregleringssätt infördes och fastställdes genom förordningen af den 5. april
1757 och den 2. aug. 1783. Genom storskiftet minskades väl
ägolotternas antal och de spridda tegarna efter en förut
verkställd gradering till 4 à 2 lotter i åker och äng. Olägenheterna
voro emellertid härmed icke fullständigt häfda. Särskildt var
man ännu bunden vid samma brukningssätt. En omläggning af
detta var ej möjlig med mindre än att hvar och en åbo fick sin
egendom för sig själf, där han kunde styra och ställa efter
behag. Denna rättighet dekreterades också i och med införandet
af enskiftet, den viktigaste jordbruksfråga, som någonsin
behandlats i Sveriges land. Benämningen enskifte har sin grund
däri, att den första hithörande förordningen af 1803, gällande
för Skåne, innehåller den bestämmelsen, att hvarje ägolott skulle
tilldelas endast ett skifte. De senare författningarna medgåfvo
emellertid utläggning af ett skifte uti den odlade och odlingsbara
jorden eller inrösningsjorden samt ett skifte i den sämre eller
afrösningsjorden.
Storskifte.
Enskiftet och dess utbredning inom provinsen.
Nu kunde den, som sådant önskade, få sina ägor utbrutna
och »i ett sammanhang lagde». Vid genomförandet af denna
reform blef det enskilda initiativet banbrytande.
Kommerserådet Frans Suell, löjtnanten Carl Chr. Cronsjö, men
framför allt friherre Rutger Maclean hafva oupplösligt
förbundit sina namn med enskiftets genombrott i vårt land.
Ehuru den enskiftesstadga, som gällde vår provins, utkom
redan 1807, skulle dock nästan ett decennium gå till ända, innan
fördom och misstroende gent emot denna nyhet hunnit lägga sig
i våra bygder.
En af frågorna i det bekanta frågecirkuläret från
Landtbruksakademien af 1815 gällde »framgången af Enskiften,
deras hinder eller svårigheter samt hittills visade verkan på
odling och välmåga». De få svar härpå, som ingått från
Östergötland, äro föga hugnesamma. Från Vikbolandet skrifves: »Där
enskiften kunna värkställas, äro de onekligen högst gagneliga.
Hvarom Skånes och Vestergöthlands mångdubblade
Sädesproduction vittnar. Men inom Tåby Socken gifves icke ett enda
hemman der ett riktigt Enskifte så in- som utägor kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
