Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Hemmansklyfning och annan ägoreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiftesstadga, som f. n. ventileras, komma att ändras därhän, att
hemman i en mans hand skola kunna undergå skifte.
* * *
Hemmansklyfning och annan ägoreglering.
Från medlet af 1700-talet kvarstod rätten att klyfva
hemman i stor utsträckning, i sex, åtta eller ännu flera delar. Härom
yttrar sig friherre v. Saltza i det nyssnämnda svaret från
Vikbolandet: »Hemmansklyfningen uti för små delar anser jag vara
högst skadlig, ty enär så många Åboer flytta på ett Hemman,
att ingen har förmåga att hålla ducktige dragare och lämna
åckern det bruk och den skötsel den tarfvar, uppkommer missväxt
och tiggeri af de usle Åborne, som hvarken kunna föda sig eller
betala Kron-utlagor, hvarpå vi dagligen se ömkeliga bevis; långt
bättre är att et hemman bibehålles vid den vidd, att en Åbo kan
vara besutten och hafva råd att på sina ägor upföra
Torpställen, der mindre förmögne och flitige arbetare kunna vid
hufvudgården af en välmående Husbonde förtjena sig födan, ty att
plöja med ko och kalf och ej hafva råd att beså åckern med godt
utsäde bereder vist icke ett lands upkomst utan alstrar olycka
och elände.»
På grundvalen af dylika klagomål från alla landsändar
utarbetades förordningen af den 19. dec. 1827. Enligt densamma
skulle ett hemman ej få klyfvas längre än att innehafvaren af
hvarje del skulle där finna sin anständiga bergning eller, som
det hette, vara besuten. Begreppet besutenhet fick emellertid i
praktiken en växlande tolkning, så att backstugusittarnas tal
ständigt ökades. Detta drog med sig en segsliten riksdagskritik
af den ofvannämnda förordningen, som pågick i öfver ett halft
sekel, hvarvid storbondeintresset och en liberalare uppfattning
af förhållandena bröto sig mot hvarandra. Vårt län synes
emellertid hafva föga berörts af hemmansklyfningens olägenheter.
En tabellarisk sammanställning af från häradsskrifvarna
infordrade statistiska uppgifter om antalet hemmansdelar med
särskilda åboar ger vid handen, att jordstyckningen under
tidsskedet 1813—33 varit relativt obetydlig, och i landshöfdingarnas
ämbetsberättelser för senare perioder omtalas aldrig
hemmansklyfningen såsom skulden till fattigdom och elände. År 1839
skrifver t. ex. friherre Palmstjerna om denna sak följande:
»Inom detta län kan med trygghet uppgifvas att förhållandet
hittills varit fördelaktigt, och svårligen lärer någon annan
lagstiftning än den af omständigheterna härrörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
