Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vallens ojemna beskaffenhet, jemnas de med träd, som deri
nedfällas. Nu afhuggas trädens skatar och större i vädret stående
qvistar. Vexer björkskog i fällan, qvarlemnat de lummigaste
träden till sommaren, då de, när tiden till löftägt infaller,
kullfällas och skattas. Då marken är glest bevext med skog, samlas
densamma tillika med buskar i smärre bål. Består fällskogen
af tall, kullfälles densamma med bästa fördel vårtiden, blir
sålunda liggande 14 månader, hvarefter den, när halfannan veckas
upphållsväder infaller, afsvedes. Täta grandungar deremot
fällas om våren och antändas under den derpå följande
sommartorkan med framgång. Att under länge fortfarande solhetta
öfver behofvet dröja med bränningen, skall medföra flera
olägenheter. Fällan brinner för djupt i jorden, hvilket för
vegetationen är skadligt, och elden kan hastigt antända angränsande skog.
Till förekommande af skogseld inkastas i alla händelser de i
fällans kanter kullfällda träden, och en gata af 4 till 5 alnars
bredd uppgräfves i mossan, hvilken sednare äfven inskyfflas i
fällan att med densamma uppbrännas. Ett svedjeland antändes
alltid emot vinden. Blåser sålunda västanväder, påtändes det
i öster. Möter en brant kulle, eller är vallen mycket sluttande,
sker antändningen i den högst liggande ändan. Fruktar man, att
fällan ej är tillräckligt torr, men ej vill dröja med dess
antändande, verkställes det under stark solvärma middagstiden. Skulle
åter bränningen kommit att uppskjutas något länge under häftig
torka, sker afsvedningen emot aftonen i lugnt väder. Att ett
efter fällans beskaffenhet afpassadt antal af menniskor alltid
tillkallas, torde vara öfverflödigt att här omtala. Till undvikande
af skogseld efterses densamma flera dagar, sedan den är bränd.
Det anses förmånligt, om straxt efter afsvedningen en god
regnskur inträffar, hvarigenom elden bäst och säkrast släckes, samt
askan fastnar vid vallen, utan att, som i annat fall händer,
bortföras af vinden. Då den på marken vexande mossan blifvit
förvandlad till en hvit aska genom eldens åverkan, är bränningen
lyckligt verkställd och emot behofvet djup. Det inträffar
understundom, att en fälla brinner för andra gången, sedan hon nästan
är utslocknad. Detta medför alltid en ofelbar förlust.
Efter bränningen inhägnas sveden, och skogen upplägges i
högar, hvilket sednare ofta ej medhinnes, i hvilket fall den
qvarlemnas till förruttnelse. Är vallen bevext med al och gran, eller
utvisar en här i fällmark mindre vanlig bördighet, nyttjas
dertill åkerråg; i annat fall verkställes såningen med finnråg. I båda
händelserna bör regn nyss hafva fuktat jorden. Säden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
