Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
får ej namnet Johan Gustaf Swartz glömmas. »När i
början af 1870-talet sockerbetodling började försökas i
Östergötland», säger en hans minnestecknare, »kastade sig Swartz med
hela styrkan af sin lifliga jordbrukarehåg på denna för vårt land
nästan nya och föga försökta kultur.» Betydande summor
offrade han både för själfva odlingen och för transporten af
betorna från Hofgården till fabriken. 200 tunnland jord upplätos
till betodling, och transporten förmedlades på en spårväg, som
kostade honom 40,000 kr.
Vadstena sockerbruk gick emellertid omkull och drog med
sig i fallet den sorgligt ryktbara Vadstenabankeii.
Frågar man efter orsaken, torde hufvudsvaret hafva gifvits
i ett anförande på det 14:de allmänna landtbruksmötet 1876 af
herr Leffler på Staflösa. Han framhöll, att de nedslående
resultaten lätt bli förklarliga, om man »tager i betraktande de
förhållanden, hvarunder betodlingen där (i Vadstenatrakten) ägt rum».
»Först och främst», sade talaren vidare, »befann sig den därtill
använda jorden i dålig kultur. Den var högst sällan täckdikad
samt led mycket af syra och kall botten, hvartill kommer, att under
årtionden, jå, kanske århundraden en vidlyftig sädesodling där
bedrifvits. Till följe häraf har där i orten betodlingen kunnat
betraktas mera såsom ett slags träda, och ur sådan synpunkt kan
det vunna resultatet icke sägas vara dåligt.» Bidragande orsaker
voro också okunnighet i betodlingens rätta bedrifvande,
ofullständiga metoder för sockrets uttagande ur betmassan och dåliga
kommunikationer.
Olyckorna gingo Swartz djupt till sinnes, dock ej på grund
af de kännbara förluster, som därigenom drabbade honom själf,
utan därför, att han i sockerbetsodlingen sett en kraftig och
väl-behöflig hafstång för utvecklingen af jordbruket i mellersta
Sveriges slättbygder. Anläggningen vid Ljung rönte samma öde
som den i Vadstena.
För en lång tid framåt hade man nu fått nog af betodling.
Sedan emellertid 25 vintrars snö fallit öfver dessa olyckor, så
att man nästan hunnit glömma bort dem, och sedan situationen
väsentligt förändrats genom jordens högre kultur samt lätta och
bekväma kommunikationer, har tanken på nya försök åter
vaknat till lif. Sålunda anställde godsägaren Oscar Hagberg
under sommaren 1900 på sin egendom Brestad i Kuddby
socken lyckade experiment med odling af sockerbetor och höll
härom ett mycket uppmärksammadt föredrag på hösten samma år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
