Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
Ehuru ordföranden i Ydre hushållningsgille i en till
Sällskapet ingifven detaljerad redogörelse för linberedningen enligt den
nya metoden ansåg sig kunna fälla det totalomdömet, »att det
sjö-rötta linet gifwer nära dubbelt mera tågor än det, som rötes på
landet», synes dock metoden ej hafva varit fullkomligt till nöjes.
Man söker därför tillgodogöra sig nya uppfinningar på området.
En dylik annonserades i början af 1820-talet från Göteborg. Det
var en »Linbråkningsmachine, af Engelsk uppfinning, som gör
all rötning af Linet onödig, och som genom den enklaste
mecha-nisme afskiljer skäfvorna från Lin-tågen». I
Förvaltningsutskottets protokoll för den 27/i 1823 meddelas, att sekreteraren
satt sig i förbindelse med kammarherren grefve Posse på
Fogel-vik och af honom erhållit ritning på en dylik bråkningsmaskin,
»hvarefter flere Hrr. Possessionater i länet afhemtat dem».
Majoren grefve G. Douglas på Gerstorp hade äfven anskaffat en
dylik »i mindre dimensioner» och »tillbudit Länets innevånare
att på stället taga machinen i ögnasigte». Grefve Douglas
anmälde emellertid till Sällskapet (F. U. 27/i 1824), att hans
försök i det hela taget misslyckats, men hänvisade samtidigt till
göteborgsorten, där, såsom han uttryckte sig, »methoden lärer
vara bekant». Utskottet beslöt med anledning däraf att i
skrifvelse till Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
vördsamt anhålla att få underrättelse om metoden. Till yttermera
visso åtogo sig landshöfdingen grefve Posse och biskop
Wallenberg att i privatbref framställa ärendet för sina ämbetsbröder
i Göteborg. Förgäfves letar man i häfderna efter svar.
Af utskottsberättelserna från 1830-talet erfar man, att
linodlingen väl ännu lefver kvar, åtminstone i skogsbygden, ehuru
äfven där med svaga lifstycken. På slätten däremot, där man
ofta endast med stor möda kan hopbringa de armar, som
kräfvas för sädens bärgning, är denna binäring snart en saga
blott. Man resonerar som så: »Skall man leja särskildt folk
för linets odling och beredning, så ställer sig spånad och lärft
dyrare än vid inköp af färdig vara utifrån.» Från ett och
annat håll i skogsbygden ingå dock underrättelser om en
framgångsrik linodling, t. ex. från Åtvidaberg, där man anställt en
i yrket väl förfaren man, som ledde allt arbetet med linet från
och med jordens .beredning till lärftets förfärdigande. Såsom
bevis på hans stora anseende nämnes, att hans »landsmän»
genom ansenliga sammanskott gjort försök att »återköpa honom till
sin hembygd». Till denne man satte man nu sitt hopp. I ett
väckande memorial, ingifvet till Åkerbo hushållningsgille 1835 af lek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
