Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
tör D. L. Kinmanson presenteras »mästaren» Gustaf Widenström
för Gillet och därmed också för Sällskapet. W. förekallades vid
årsmötet den 28/i 1835 och dekorerades med hedersmedalj för
sina redan ådagalagda förtjänster om den i aftyning stadda och
dock för allmogen så viktiga binäringen. Han erbjöd sig att, för
så vidt hans »Patron» ej hade något däremot, emottaga och
undervisa ett visst antal elever årligen i linets beredning och
spånad. Detta erbjudande accepterades genast af Göstrings gille.
Dess samtliga medlemmar träffade öfverenskommelse att på
egen bekostnad »öfversända till Adelsnäs en lämplig person
att undervisas i allt hvad till linberedningen hörer,
synnerligast i linets s. k. sjörötning, samt till ett rätt användande af
den uppfunna och jemväl nu för Kongl. Hushålls-Sällskapets
räkning inköpta Linbråkningsmaschine». Dessutom tillkännager
Gillet sin afsikt att framdeles gå i författning om inköp af en
dylik maskin för att nedbringa »den stora åtgång af tid och
dagsverken, hvarmed denna industri-gren för närvarande är
betungad».
Sällskapets bemödanden att upphjälpa linkulturen synas
dock hafva strandat på allmogens vanliga motvilja mot »alla
nyheter». »Sedan ock nu», säger Utskottet, »Engelskt
Bomullsgarn finnes till köps i hwarje handelsbod för l % å 2 % r :dr b :co
Skålpundet, hwaraf ett Skålpund garn är tillräckligt för warpen
till 15 å 17 alnar sex qwarter bred wäf, är påtagligt, att ingen
finare Linspånad kan här i Landet med fördel förrättas.»
I början af 1850-talet gjordes af Landtbruksakademien ett
kraftigt försök att ingjuta lif och intresse för den uråldriga
linkulturen i allt vårt land. Herr Hjalmar Nathorst, dåvarande
elev i Landtbruksakademien och byzantinsk stipendiat, hade i
Belgien studerat linets odling, beredning och rätta användning.
Ett utdrag ur hans reseberättelse finnes infördt i Läsning för
landthushållare för år 1851. Man finner af detta, att vi stannat
ohjälpligt i stöpet på grund af pur okunnighet. Sällskapets
åtgöranden hade varit fullkomligt förgäfves. Till och med de bästa
af våra inhemska lärare och lärarinnor i ämnet, äfven om de
skulle sökas i Norrland, hade föga aning om rationell linkultur.
Under allra senaste tid synes emellertid intresset för linet åter
hafva väckts till lif i vårt land, och helt säkert äro möjligheterna
att komma till vackra och varaktiga resultat nu betydligt ökade.
Endast sparsamma underrättelser har jag i Sällskapets
litteratur funnit rörande hampan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
