Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71 —
att bringa denna i högre grad af sönderdelning plägade man
ofta npplägga den »i smala och höga strängar», omskyffla den
flitigt samt låta den flera gånger genomfrysa och npptina. Efter
ett å två år kunde den, så behandlad, med fördel köras direkt
på åkern. Oftast blandades den dock först intimt med kalk.
Ett annat sätt att få dy- och torfjorden tjänlig till gödsel var
att kringdika* den med djupa grafvar och bränna den, sedan den
torkat. Man erhöll då en ypperlig kompost af aska och
half-kolnade växtämnen. Vanligen voro dock komposterna mer
komplicerade. Ett recept var följande: Man blandade aska, kalk
och dyjord i vissa proportioner, lät blandningen lagervis skifta
om med löf och gammal halm samt begöt det hela med
gödselvatten; ett annat föreskref humusrik mossjord, häst- och
fårgödsel samt släckt och osläckt kalk; ett tredje kärrjord, båshalm,
räfsadt hö och släckt gråkalk o. s. v.
Äfven fyllde man vid en del större egendomar reservoirer
med dyjord och ledde däröfver på ett eller annat sätt från
ladugården den flytande spillningen. Den af gödselvattnet
genom-dränkta dyjorden kom därvid snart i jäsning och förvandlades
till en fin svart massa af stor gödande förmåga. Dylika
anordningar omtalas på 1850-talet från Grensholm, Göstad och
Carlshof. Att för öfrigt uppräkna alla de olika slag af
komposter, som finnas upptecknade i Sällskapets häfder, skulle föra
oss alldeles för långt. Jag kan dock ej underlåta att omnämna
den originella kompostläggning, som användes vid Gusum af
majoren G. Ekenstam och omtalas i hans uppsats från 1849 om
»Dyjord och Kreatursspillning». Jag lämnar ordet åt
författaren: »Derjämte har jag på marknader låtit uppköpa gamla
hästar — så kallade »hudkrakar» — för priser svarande nästan
blott emot hudens värde, samt låtit slagta (skjuta bakom örat)
de arma vanvårdade djuren ofvanpå ett utbredt lager af torr
dyjord. Blod, inelfvor, kött och ben utbreddes derpå tunnt och
så jemnt som möjligt, hvarefter ett nytt jordlager af l å 2
qvar-ters djup pålades, derpå åter en häst uppleddes och slagtades
o. s. v. Slutligen betäcktes, äfvenledes med dyjord, hela högen
med en tjock omklädnad. På detta sätt förbarmade jag mig
flere år öfver en mängd hästar, jå, ett år öfver nära 60 stycken,
samt beredde mig derigenom, nästan utan all kostnad, en
ypperlig gödsel. Efter l1/^ å 2 år hade dy j or den-emottagit allt det
animaliska, med undantag af benen, som då lågo alldeles rena
och köttfria och som då stampades till benmjöl.»
Man experimenterade med komposter på de stora egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
