Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Konstgödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
S. k. jordblandningar omtalas från äldre tider såsom
verksamma och ofta använda gödslingsmedel. En uppsats »Om
Jordsamlingars nytta till användande såsom Gödningsämne»,
författad af fabrikören Eric Boberg i Norrköping, finnes införd
i Sällskapets Handlingar för 1816. Författaren förordar i
stället för »en ifrån ladugården dyrt vunnen gödsel» tillblandning
»af sådan jord, som i århundraden aldrig mattats af skördar,
utan vunnit ökad kraft af de växter, hvilka deri multnat, och ifrån
luften emottagit ett öfverskott af närings-ämne, nu tjenligt att
alstra växter af annat kraf, än dess förra åboer» och påpekar,
att landtmannen i skogar, hagar och på bergen äger »samlingar,
färdiga från urtider, af en svartmylla, som, tillkommen af
förruttnade växter, är öfverlastad med det ännu ej fyllest utredda
något, som utgör näringskraft till växternas fortkomst». För
att förläna kraft åt sina ord säger han: »Det torde anses
öfver-drifvet, dock vill jag med vittnen bestyrka, att ibland min
åkerjord ett icke obetydligt fält sig befinner, som under de 35 år,
jag det innehaft, aldrig legat i Trade, med växlande säden
alltid varit bärande, och aldrig under den tiden erhållit annan
gödning än, vid mitt tillträde, af en sträcka urminnes jordvall,
som derpå utkördes. Någon gång har det fått samma slags
tillökning.» Författaren jämför verkan af dessa jordblandningar
med den, som åstadkommes af s. k. salpeterjord, hvilken »någon
gång, ehuru otillbörligen användes till gödningsämne».
Benmjöl. Af Davys uppsats om gödningsämnen i Farmers
Magazdne, hvilken finnes refererad och censurerad af J.
Berzelius i Landtbruksakademiens annaler för 1814 framgår, att
man i trakten af London redan tidigt användt kreatursben till
jordens gödsling. Man ’sönderslog dem och urkokade fettet,
hvarefter de såldes till landtbrukaren. Krossade kreatursben voro
då en begärlig vara i marknaden. Då härtill kom, att
exporttullen var ytterst låg och att inan i England till följd af där
rådande spannmålspriser kunde betala vida mer för benen än i
Sverige, etablerades i slutet af 1830-talet en export, som man
gjorde allt för att stäfja. Med tanke på att detta verksamma
och inom landet lätt tillgängliga gödslingsmedel exploaterades
åt utlänningen och sålunda gick förloradt för det svenska
åkerbruket, gjorde Sällskapet den 28/2 1837 en underdånig
framställning, det Kungl. Maj :t täcktes i nåder »antingen förbjuda
export af kreatursben, eller genom andra åtgärders vidtagande
förekomma, att ofvannämnda i ekonomiskt hänseende skadliga
förhållande finge fortfara».
[-Konstgödsel.-]
{+Konstgöd-
sel.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
