Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__74__
På denna framställning fick Sällskapet dock afslag. Den
4/s 1837 erinrar emellertid Konungens Befallningshafvande i
allmän kungörelse provinsens jordbrukande befolkning »om
den stora och varaktiga nytta», tillvaratagandet af kreatursben
kunde äga, och i samband härmed meddelas, att fabrikören
John Swartz »till underlättande af ett så gagneligt
ändamåls vinnande åtager sig den krossning, som för deras
användande till gödning är oundgänglig», samt förklarar sig
dessutom villig »att såsom ersättning för arbetskostnad och dermed
förenad förlust af Eudimaterians vigt utbyta och, för större eller
mindre qvantiteter, i förhållande till 3 lisp. okrossade torra
kreatursben lemna 2 lisp. Benkli».
Sedan Swartz sålunda åtagit sig förmalningen af ben till
»ett mera patriotiskt än riktande pris», började
uppmärksamheten att väckas på nyttan af bengödning. Denna öfverdrefs nog
åtskilligt, då den framhölls på bekostnad af all annan gödsling
öåsom »ej blott orsakande en yppig vegetation, utan äfven att
skadliga insekter, jordloppor, sniglar och maskar fördrifvas från
åkern, att ogräs mindre trifves, att säden mognar tidigare, att
kornen och rotfrukterna blifva större och mer närande,
halmen starkare och afkastningen ymnigare» (Brf. 28/2 1837).
Allt nog, benmjölet kom mer och mer till användning och
gjorde god effekt på torr och sandig jordmån. »Kreatursben»,
säges det i 1858 års utskottsberättelse, »detta måhända af alla
bigödningsmedel det bästa, som förr antingen ej tillvaratogs,
eller ock af några få ihopsamlades, för att försäljas i närmaste
stad, att derifrån utskeppas till främmande länder, äro numera
så eftersökte till provinsens eget behof och säljas till så höga
priser, att exporten har afstannat.»
Guano, som utgöres af genom bakterier ombildad
fågel-spillning från de s. k. fågelbergen på Sydamerikas västkust,
infördes första gången till vårt land 1844. Flera slags guano af
mycket olika värde gingo vid denna tid i handeln. I vårt län
började detta gödselmedel att användas i början af 1850-talet.
På Sällskapets sammankomst den 28. jan. 1854 erbjöd sig
landssekreteraren Fr. Holmquist att »införskrifva en last guano» och
utminutera denna till inköpspris, och samma erbjudande gjordes
längre fram af brukspatronen C. Ekman på Finspong. Under
den närmaste tiden infördes stora kvantiteter, och på årsmötet
1857 tillkännagaf Sällskapets ordförande, att äkta guano kunde
erhållas från en kommissionsbyrå i Linköping, om anteckning
gjordes å en för ändamålet framlagd lista. Vid samma tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
