Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
understödjas», och ängens skötsel efter proceduren dessutom är
synnerligen kräfvande.
Däremot inflyta då och då rapporter om
uppdämningsförsök, utförda af allmogemän. En dylik från 1833 lyder så: »I
Kinds District liar bonden Peter Nilsson i Håkantorps by
anlagt en Damm för ängsvattning, hvarigenom ett widlöftigt kärr
lemnar hela 70 lass hö mer än förr och af bättre slag. Ett nytt
bevis, hvad upplysningar och efterdömen åstadkomma.»
I skogsbygden söker man förbättra sina ängar genom
röjning, bränning och timotejsådd.
Framställer man nu den frågan: Gick ängsodlingen under
dessa tider framåt i Östergötland, tack vare Sällskapets och
enskilda dess ledamöters sträfvanden, så blir svaret emellertid
mycket svårt att finna, om man söker få fråm det ur Sällskapets
skrifter, enkannerligen Förvaltningsutskottets
ämbetsberättel-ser. Ej stort bättre ställer sig saken, om man rådfrågar
lands-höfdingberättelserna, då dessa ju äro byggda på uppgifter från
Hushållningssällskapet. Vi minnas ängarna från 1800-talets
ingång. Nu läses i 1822 års landshöf dingberättelse: »Med
säkerhet kan dock sägas att Ängsskötseln inom Länet skrider till sin
förbättring. Många utmärkte Landthushållare hafva redan
lemnat föresynen och hämtat nyttan af gamla åkergärdens
igenläggande till artificiel äng och af nya ängars upptagande ur kärr
och mossar genom dels plöjning, dels flåhackning och bränning.
Verkningarne af dessa exempel spörjas jemväl bland Allmogen,
fastän ofta motade eller fördröjde af liknöjdheten, vanorna och
fördomen.» Jag fortsätter med ett referat från
utskottsberättelsen för år 1841, således nära två decennier fram i tiden: »På
slättlandet», säges det, »börjar man temmeligen allmänt att
upp-plöja och efter några skördar och föregående gödning åter med
artificiella gräsfrön igenlägga mindre gifvande hårdvallsängar.
Timotej och klöfver begagnas vid de flesta gårdsbruk,
hvarigenom kreaturen kunna stallfodras en betydligare del af året.»
Sammanställer man nu detta med Utskottets bedömande af
förhållandena 1845, så måste man få det intrycket, att
ängskultu-ren då var betänkligt på regress. »Om med ängsodling», heter
det här, »förstås, att för spannemåls produktion till åker uppbryta
de naturliga gräsmarker, som hittills, skördade af lian, lemnat
hö till kreaturen och derigenom gödsel till den gamla åkerjorden,
så kan ej någon försummelse härutinnan med skäl tillräknas
jord-brakaren inom denna provins; om med ängsodling åter menas
att genom rödjning, borttagande af tufvor, afdikning, ängsvatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
