Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Nötkreatursskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
att från Småland inköpa ungboskap, som göddes och drefs till
hufvudstaden.
Om alltså Ydre distrikt kunde räkna försäljningen af boskap
eller dennas afkastning såsom »foten för sitt välstånd», så var
detta dock ingalunda fallet med skogsbygden i allmänhet. Ännu
mindre kunde det sägas om slätten. Här vandrade hos bonden
en bedröflig hjord omkring på de klena betesmarkerna från
tidigt på våren, då gräset ännu knappt hunnit skjuta brodd, till
sent frampå hösten för att sedermera fösas in i trånga och
osunda ladugårdshus och njuta ett knappt och magert
vinterfoder.
Detta bestod af halm och den ringa hökvantitet, som af de
genom betning hårdt anlitade ängarna kunnat bärgas. De s. k.
husbehofsbrännarna »utdrygade» halmen genom tillsats af dränk
och lyckades därigenom hålla några flera kreatur på den
näringsfattiga halmen. De, som idkade brännvinsbränning i större skala,
satte denna i sammanhang med ställning af gödoxar, som sedan
drefvos till hufvudstaden för att säljas — en besvärlig, men
tidvis rätt lönande handtering. Om dranken sålunda visade sig
vara ett förträffligt näringsmedel för den boskap, som var dömd
från lifvet, så kunde den ingalunda, ensidigt använd, betraktas
såsom en nyttig, stärkande eller för kroppsutvecklingen tjänlig
föda åt de kreatur, som skulle behållas vid lif och gifva lif åt
andra.
Också kom boskapen i hela mellersta och södra Sverige med
undantag af Småland, där särskildt gynnsamma lokala
förhållanden för kreatursuppfödning voro rådande, att på grund af
drankfodring år efter år försämras.
Ogynnsamma förhållanden af flera slag gjorde dessutom
boskapsskötseln fordom mycket osäker. Ofta inträffade total
missväxt på fodret, och följderna blefvo ödesdigra nog. Till
vrakpris måste man föryttra sina kreatur, och för höga pris fick man
sedan, om man kunde, köpa nya. Detta gjorde man också,
ty landthushållningen bedömdes efter stycketalet kreatur, som
hölls på jordlotten, ej efter det antal, som verkligen kunde
underhållas.
Den ständiga växlingen af pris på kreatur och
ladugårdsprodukter, som under 1800-talets första decennier nedtryckte
boskapsskötseln, lämnade emellertid rum för bättre
förhållanden i slutet af 1840-talet, Från Ydre meddelas följande
prisnotering för 1847: »För 13 qvarters oxar 200 å 250 rdr paret,
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
