Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Nötkreatursskötseln - Raser och typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 153 —
I medlet af 1880-talet konstateras ett allmänt uppsving i
provinsens nötkreatnrsskötsel genom öppnandet af utvägar för
den jordbrukande allmänheten att på billiga villkor få godt
af-velsmaterial samt genom införandet och tillämpandet af det s.
k. skaraborgssystemet vid djurens premiering. Genom på
Sällskapets bekostnad utbildade kreatursskötare sprides slutligen
kunskap om djurens riktiga behandling vida omkring.
Utvecklingen går sedan stadigt framåt, och dess väg betecknas af
tjurföreningar, kontrollföreningar och afvelscentra.
Raser och typer.
Innan jag öfvergår till ett närmare skärskådande af
Hushållningssällskapets befattning med »rasfrågan», vill jag söka
ge en flyktig erinran om det afvelsmaterial, som ursprungligen
funnits inom provinsen, huru detta genom ideliga importer
förökats och skiftat samt förändrats genom korsning. Denna
redogörelse kan naturligtvis under inga omständigheter göra anspråk
på fullständighet, utan måste fattas endast såsom spridda,
fragmentariska anteckningar.
Vid tiden för Hushållningssällskapets stiftelse funnos inom
provinsen tre inhemska nötboskapsraser, för så vidt man äger
rätt att använda ett dylikt uttryck, nämligen den s. k. fjällrasen,
den småländska lånat- eller skogsrasen samt den skånska
herre-gårdsrasen. Fjällrasen representerades af den kulliga hvitgrå
risingekon, som då enligt v. Möller var allmän i provinsens
nordvästliga delar. Från Småland infördes vid samma tid hela
kreatursbesättningar till provinsens större herrgårdar.
Smålandskon bildade väl också hufvudstommen af provinsens
nötkreatursuppsättning i början af 1800-talet och har sannolikt
lämnat den afkomma, som sedermera fått bära det föraktfulla
namnet »bondkor».
Den skånska herregårdsrasen*) fanns redan 1824
representerad på Kallerstad, elit en hjord infördes af lagmannen W.
Pereswetoff-Morath. Den bibehöll sig anmärkningsvärdt länge
ren. Så omtalas i Förvaltningsutskottets årsberättelse för 1859
1) Denna lär enligt undersökningar, gjorda inom Malmöhus län af
veterinärläkaren Angelin, ’hafva uppkommit genom en under 100 år fortsatt Ikorsning
med holländskt blod, "hvilken i allmänhet lemnat goda resultater, så att af 10
djur blott l varit dåligt". (Agardh, Statsek. Stat.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
