Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Hästskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 257 —
Douglas’ offentligt uttalade omdöme vid 1889 års
landtbruks-möte, där han säger, att »den norske hästen samt korsningar
med goda norska hästar äro ett för Östergötlands skogsbygd
särdeles lämpligt hästslag, som där visst icke bör undanträngas
af halfardennerras, utan som i backiga och skogiga trakter samt
såsom arbetshäst på lätt jord allt framgent kommer att skattas
mycket högt af alla dem, som hafva någon erfarenhet om denna
hästs egenskaper».
Om de förhoppningar, man knutit till denna ras, också i
verkligheten infriats, synes emellertid vara tvifvel underkastadt, att
döma efter det uttalande, Hushållningssällskapets ledamot i
häst-premieringsnämnden, godsägaren Jac. Philipson, gör i sin
berättelse för 1911. »Den norska», säger han, »eller som den nu
kallas nordsvenska hästafveln, har gamla anor inom länet. Den
har bedrifvits med intresse under växlande perioder, och jag kan
i mitt minne redan anteckna trenne sådana skeden, och torde
vi nu få anse, att vi äro vid slutet af dennas tredje period.
Nekas kan ej, att denna afvel ofta bedrifvits planlöst och utan
omdöme. Härifrån gör dock denna sista period ett undantag, och
detta icke allenast i anskaffandet af afvelsdjur, utan äfven vid
val af den trakt inom länet, som man trodde skulle hafva
betingelser för rasens nöjaktiga utveckling. Resultatet borde, det
hade man häft all anledning tro, blifvit helt annat, än hvad det
blifvit. Afvelsdjur, såväl hingstar som ston, hafva med stor
uppoffring och omsorgsfullt urval anskaffats, men hur har
resultatet blifvit? Jo, sådant, att de norska hingstarna årligen
få mindre att göra, och orsaken? Jo, enligt mitt förmenande
endast att denna ’naturras’ ej inom länet funnit de betingelser i
naturen i ’die Scholle’, som den behöft för sin utveckling, och
som, det måste erkännas, ej är densamma inom Östergötlands
skogsbygd som i Nordskandinavien. Stor vän som jag varit af
dessa hästar, är det hårdt att nödgas uttala denna dom, men d’et
gäller att se klart och ej uppmuntra till en hästafvel, som i
praktiken visat mindre tillfredsställande resultat. På konstlad väg
går det ej uppehålla densamma, sedan uppfödarna kommit till
insikt om att de ha mera revenu af att äfven i skogsbygden
uppföda en liten ardennare, som är färdigutvecklad ett par år före
de nordsvenska och som har betydligt större handelsvärde.»
Äfven på förbättrandet af slättlandets arbetshäst har nedlagts
ett planmässigt och målmedvetet arbete. Det grundläggande
materialet har här varit ardennern. Vi vilja äfven i detta
afseende lyssna till grefve Douglas’ omdöme från det ofvannämnda
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
