Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIII. Skogsskötseln - Rofdjursstammens begränsning och jaktvård - Ställningens vid 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 381 —
Han stannade i Sällskapets tjänst några år och aflämnade
därunder föreskrifna tjänsteberättelser. Den sista är dagtecknad
den 22/7 1874. Bränntorfberedning började också tämligen
allmänt bedrifvas inom länet, där större mossar gåfvo anledning
därtill, utan att dock utvecklas till någon verklig industri
(Lands-höfd. ber. 1878—80). En sådan tyckes emellertid enligt
landshöf-dingens ämbetsberättelse för perioden 1891—95 så småningom
hafva uppstått. Numer kan sakkunnig ledning i torftäkt och
bränntorfberedning m. m. erhållas af statens torfingenjör efter
rekvisition från Landtbruksstyrelsen.
Rofdjursstammens begränsning och jaktvård.
Bland frågorna i Landtbruksakademiens cirkulär af 1814 till
rikets hushållningssällskap rörde sig en om »anstalter till odjurs
utrotande och verkan deraf». Från Dals härad svarades, att
räfven anställde stor skada bland får och gäss och att »ingen
värk-sam anstalt» blifvit vidtagen för hans utrotande. Från skogs- och
bergsbygd, där man hade att kämpa med den långt rofgirigare
vargen meddelades, att det enda försökta medlet var skallgång,
som orsakat stor tidsspillan under den angelägnaste
arbetstiden, men oftast visade sig fruktlöst. Den grufliga förödelse,
man afsett med denna apparat, »drabbade hufvudsakligen
brän-vinsflaskan», säger kaptenen H. Grönhagen i ett meddelande från
Ydre hushållningsgille.
Roande är också en rapport om samma sak från Vikbolandet
af friherre E. v. Salza. »Skadedjuren», säger han, »gå
merendels med fri förpassning genom denna och nästgränsande
socknar. Penningar betalas årligen till en Jagt-Cassa, men hvarken
Varg- eller Käfgropar äro anlagde i denna träet, och inga
Jagt-tyg har jag hvarken sedt eller hördt talas om; förmodeligen
finnas de väl och torde nyttias när så påfordras. Prosten
Wallen-steen i Kuddby, som i alt söker befrämja nyttiga företags
framgång, inrättade en stadga i samråd med Kuddby Socknemän,
att et icke obetydeligt premium betalades för hvar räf, som
fångades. Denna afgift utgafs årligen af hvar och en, som ägde
Ko eller So7 och hade god värkan. Men sedan den uplysta
Allmogen visligen fant att räfven vore Guds skapade verk, som
Menniskorna icke borde utöda och att Tåby och Å med flere
kringliggande Socknar hade Bäfvar, som opåtalt upåto deras
Ställningen
vid
1800-talets början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
