Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIX. Statistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 503 —
råd och lägenhet. Den förmögne slättboen sätter ej sällan en
ära i att hafva välfödda och prydliga hästar, flera än för
gårdsbruket och annan tjänst kunde vara tillräckliga.»
En annan bidragande orsak till det stora antalet hästar inom
länet i början af 1800-talet var naturligtvis skjutstungan, som
hvilade på jordbruket. Allmänt klagas under dessa tider »att
vår Allmoge är så betryckt af skjutsningsbesvär, hvartill han
nödvändigt måste underhålla de dyra och tärande hästarna,
hvilka icke göra det gagn vid åkerbruket som oxar».
Så småningom af lyftes emellertid skjutsbördan från
jordbruket, och i samma mån .sjunker hästarnas antal, under det att
samtidigt oxarnas numerär är i stigande. Under 1870-talet når
hästarnas siffertal sitt minimum och oxarnas sitt maximum.
Därefter divergera dessa båda tal allt framgent, hästarnas ökas och
oxarnas minskas. Detta har sin rot i flera samverkande
förhållanden. Viktigast torde vara den omständigheten, att hästarna
vid det större jordbruket få uppta konkurrensen med oxarna. De
alltjämt stigande arbetspriserna kräfva ett raskare tempo i
arbetets utförande. Den stadiga och jämna ökningen af
kostaminen är väl till (en början betingad af nyodlingarnas
framskridande och sedermera af vidgade möjligheter för afsättning samt
i samband därmed högre pris på mejeriprodukter.
Beträffande ungnöten märker man af tabellen, att dessa ökats
i starkare progression än korna. Detta förhållande förklaras
utan tvifvel genom en starkare omsättning inom
kobesättnin-garna under senare tider.
Fårens antal, som i början på 1860-talet synes hafva
kulminerat, har sedermera alltjämt gått ned. Fårafveln har ej artat
sig till att bli någon egentlig inkomstkälla för landtmannen, och
därför ’har fårhållningen endast drifvits till husbehof.
Landshöfdingen frih. C. O. Palmstjerna synes mig i sin berättelse för
tiden 1842—47 hafva funnit de rätta uttrycken för de hinder, som
upprest sig mot nu omhandlade näringsgren, då han säger:
»Fårskötseln står på enahanda punkt som förut och synes ej hafva
att påräkna någon mera lysande framgång uti denna ort, hvars
naturförhållanden icke äro för densamma särdeles gynnande. De
släta jordytorna bestå nämligen af fet och bördig jord, som kan
gifva större afkastning, om den begagnas annorlunda än till
får-bete, och de öfriga markerna äro merendels skog- och
buskbe-växta eller sänka kärr, hvilka för fåren äro föga tjenliga. Fodret
är ock för dyrt för att här kunna i pris täfla med norra
Tyskland, der djuren gå ute flere månaders längre tid än här. Våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
