Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning. Lindschöld hade 1677 blivit kansliråd ocli statssekreterare, 1685 hovkansler,
1687 kungligt råd och samma år kansler för Lunds universitet, samt friherre och greve.
Han inlade stor förtjänst om detta universitets upprättelse och förkovran ända till sin
död 1690. Han är begraven i Ekerö kyrka. Han ägde Stavsund i Ekerö socken och har
bebyggt detta ställe. Han torde genom duglighet och arbetsamhet varit den främste
ämbetsmannen i Sverige under 1600-talet. Han hade ett gott hjärta och var hjälpsam.
Tillskyndare av reduktionen sökte han lidra nöden för genom denna utfattiga adelsmän.
Som ny adelsman såg han aldrig under sin makts dagar ned på den gamla adelns män.
Han var fri från översitteri. Att han var en ej föraktlig skald har sagts, han var en
av sin tids främste talare och en stor mecenat för lärde och författare och så lagom
hederlig, att han kunde dö som ärlig man. Östgötska släkten Adelswärd härstammar
från honom genom en hans dotter.
Nils Lillieroot född 1636 i Åsbo, liksom den nedan nämnde S. Göthe son till
kyrkoherden i Åsbo J. Eosander, stud. i Uppsala 1655. 1667 började han sin diplomatiska
bana, blev friherre och greve. Han återkom till Stockholm 2 år innan han dog
barnlös 1705 och är begravd i Jacobs kyrka. Han var en av tidens skickligaste diplomater
och användes på cle ansvarsfullaste platser.
Samuel Göthe född i Åsbo 1637 blev student i Uppsala 1659. Han var till en
början diplomat, blev 1681 rådman i Stockholm, 1693 assessor i Svea hovrätt, adlad 1698
och dog i Stockholm 1712, begravd i Jacobs kyrka. Ett kusinbarn till dessa bröder var
Johan Fredrik Göthe. Han var son till generalkvartermästarelöjtnanten Nils Eosander,
som i sin tur var son till Magnus Nicolai Eosander, kyrkoherde i Västerlösa,
broder till prosten Johannes i Åsbo. Johan Eredrik blev 1692 konduktör vid
fortifikationen, 1698 avgick han ur svensk tjänst och ingick i Brandenburgsk. Han var en
framstående arkitekt i Tyskland. Återkom i svensk tjänst under Karl XII som
generalkvartermästare vid svenska hären, friherre 1715, kom sedan till Polen och blev
generallöjtnant. Han dog i Dresden 1729.
En märklig man var Johan Montin, som var född i Norrköping, Lucianatt 1644, där
fadern var handelsman och rådman. Han hann med att vara borgmästare i
Linköping och underlagman på Oland innan han år 1682 blev e. o. kämner i Stockholm,
där han 1687 blev primärkämner. Om honom säges, att han väl ej lyst med stora
titlar, men genom välgörenhet och redligt uppförande likafullt rest sig ett varaktigt minne.
Nitisk i tjänsten lät han på ålderdomen, fastän blind, leda sig upp i ämbetsrummet.
Han dog i Stockholm 1713. Skalden Runius hedrade honom med en av sina bästa
gravskrifter "Ämbets- och Ähre-Trappa" relaterande en syn av ärans trappa, genom vars
port vår Montin ej slapp in, och dikten slutar: "Om än han här så högt ej opp på
Äretrappan gått så har han nu i Himmels höjd den rätta äran fått." I gravskriften
står också bestyrkande ovanstående: "Wid Domstoln har han i förstånd och samvet
varit klar fastän han, som Rättwisan sjelf, på slutet blinder war." En broder till honom
var Per Montin, född i Norrköping 1647, som var kamrer i Likvidationskommittén och
sedan i kammarkollegium. Död i Stockholm 1703.
Från dessa ämbetsmän-vända vi oss nu till högre rymder. Johan Rosenstolpe som
var född i Vånga 1668 och son till kyrkoherden där, Benedictus Nicolai Retzius, vil-
la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
