Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
affärer så att lugn rådde där på det hela taget. En rad av nya operor framfördes
under hans chefstid och hans period var lyckligare än hans föregångares. Han var till
sin läggning human och välvillig.
Hjalmar August Abelin var född 1817 i Linköping, där hans fader Zackarias Abelin
var borgmästare. Han blev med. doktor i Stockholm 1846. Efter en sjökommendering till
Godahoppsudden blev han amanuens vid kliniken å Allmänna Barnhuset i Stockholm.
Han ägnade sig sedan åt studiet av barnsjukdomar och barnavård och företog för
den-skull studieresor i utlandet. 1856 blev han överläkare vid Allmänna Barnhuset och
tillika 1858 professor i pediatrik vid Karolinska institutet, avsked 1882. Död i
Stockholm 1893. Han var sällsynt väl danad för läkarekallet. Hans säkra uppträdande
ingav förtroende och han hade en sällsynt förmåga att handskas med barn. Han införde
många förbättringar i Allmänna Barnhusets organisation och barnens vård. Han utgav
många värdefulla skrifter i sitt ämne. Till sitt yttre var han en imponerande
personlighet med vackra regelbundna anletsdrag, vänlig blick och välljudande stämma. Han
hade ett för humor öppet sinne och tyckte om ett glatt skämt. Han tillhörde under
studenttiden Juvenalerna och var en utmärkt bassångare. Han stiftade ett stipendium
vid Karolinska institutet. En bror till honom var generallöjtnant Gustaf Rudolf Abelin
(f. 1819 d. 1903) i Stockholm. En son till generalen var den bekante
trädgårdsdirektören Rudolf Abelin som en tid verkade vid Norrviken vid Bråviksstranden i
Östergötland.
En fattig man som blev både landshövding och generaldirektör var Nils Axel
Ben-niclc, som föddes på Opphem i Tjärstad, och hans fader var Gustaf Bennick, som var
major och liade varit med vid Grossbeeren, Dennewitz och Dessau och slaget vid
Leipzig. Han kom till Uppsala och avlade examen till rättegångsverken och började som
notarie vid Stockholms rådhusrätt, där han höll sig rätt troget. 1830 blev han
landshövding i Jämtlands län, blev adlad 1864 och 1865 generaldirektör för Tullstyrelsen ocli
ledamot av riksdagens andra kammare. Förutom det att han gjorde en betydande insats för
tullverket, var han en yiktig person i riksdagen. Som generaldirektör kände han
personligen nästan hela sin underlydande personal, vadan han kunde genom befordran placera
rätt man på rätt plats. Han moderniserade arbetet och genomdrev bättre löner för
tullmännen. I riksdagen ägnade han sig mest åt tullfrågor, han var frihandlare i detta
fall. Han var äveri intresserad av bevillingsfrågor. Vid införandet av De Geerska
representationsformen stödde han dess upphovsman och talade för densamma på sista
ståndriksdagen vackert och hoppfullt, övertygad att medelklassen och Sveriges bönder
skulle motsvara det genom reformen ådagalagda förtroendet. Han var även starkt
intresserad för bankväsendet, främst Stockholms enskilda bank, men kom snart i
motsatsförhållande till A. O. Wallenberg, och detta ledde till fullständig brytning. Han var
en betydande och energisk personlighet med vida vyer och en mångfald intressen.
Musikens konst låg honom varmt om hjärtat. I hans gästfria hem umgicks ledande män
ur riksdagens ledande partier. Han dog i Stockholm 1904. En hans son Carl Henrik
Hjalmar Bennick blev generaldirektör och chef för Patent och Registreringsverket.
När man läst Louis De Geers "Minnen" är man övertygad om vilken fin, försynt och
ödmjuk man han var. Han föddes på Finspångs slott, på den östgötska domän och
bruksegendom, som hans namne den store Louis De Geer en gång grundlagt och hans
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
