- Project Runeberg -  Östgötar i Stockholm /
44

(1945) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Norrmalms allm. barnskola 1839 och blev vidare bataljonspredikant vid Andra
Livgardet 1846, tillika predikant och syssloman vid Sabbatsbergs fattighus 1847. 1861 blev han
komminister i Storkyrkoförsamlingen och var tjänstledig från 1883. Han dog 1897. Han
var på sin tid Stockholms såväl till tjänstetid som levnadsålder äldste prästman. Han
var mycket populär i vida kretsar och mycket anlitad. Han hade en hjärtats värme
och godhet som drog människorna till honom. Han var dessutom redbar och pålitlig.

Carl Magnus Fallenius var född i Västervik 1815. Fadern var rådman där. Han
blev fil. doktor 1839 och teol. doktor 1860. Han var docent i Uppsala och lektor i
Linköping innan ban 1858 blev pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm. Han var riksdagsman 1859, 1862 och 1865. Dog i Stockholm 1879. Han var
en duglig lärare och nitisk rektor i Linköping, och han bemötte sina lärjungar med
allvar och faderlig ömhet. En minnestecknare säger: "På sin höga plats inom kyrkan
verkade han med kraft och framgång samt visade i övrigt som befordrare av vetande
och kunskaper och i sin egenskap av ordförande eller ledamot i en mängd religiösa,
patriotiska och filantropiska samfund samma livliga intresse och väckande föresyn. Som
andlig talare hörde han väl ej till de allra främste, men hans föredrag var flärdfritt
och andades en uppriktig övertygelse. Han ägde ett försynt och tilldragande väsen, ett
välvilligt och undfallande sinnelag. Hela hans livsgärning karaktäriseras av ädel
strävan, en varm nitälskan samt ett troget och träget arbete."

En efterträdare till denne pastor primarius var Johan Fredrik Håhl, som var född i
Linköping 1835. Han blev fil. doktor 1860, dito jubeldoktor 1910, teol. doktor 1893,
kyrkoherde i St. Malm av Strängnäs stift 1868, dito i St. Åby och Ödeshög av
Linköpings stift 1877 och kontraktsprost 1890. 1897 blev han pastor primarius och
kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, där han dog 1918. Han var en fin och
urban man och hade ett frapperande yttre; hans eloquentia corporis var större än hans
eloquentia oris. Man fängslades mer av hans person än av hans föredrag, vilket dock
var vårdat till form och utförande samt präglat av anspråkslöshet och fin takt. Dessa
egenskaper gjorde Håhl till en i hög grad älsklig personlighet. Han var en klassiskt
bildad man och hade de antika auktorerna till kär fritidsläsning och gjorde även från
dessa översättningar till svenska, såsom Aristofones’ dramer "Fåglarne" ocli "Riddarne".
Då han kunde taga sig ledigt från sitt trägna arbete i huvudstaden tillbringade ban
någon tid på sommaren i Åby i Östergötland, där han verkade många år, innan han
kom till Stockholm. Det säges om honom, att den plats han innehade har beklätts
av mången med större snillegåvor än han, men i fråga om sådana kristliga dygder
som ödmjukhet, rättrådighet och fridsamhet liade ingen kunnat överträffa honom. Han
var god och omtänksam mot de fattiga och lika vänlig mot hög och låg.

Förste kyrkoherden i Oscars nybildade församling i Stockholm, Samuel Andreas Fries,
var född i Linköping 1867 och var komminister i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm
innan han 1907 blev kyrkoherde i Oscars församling, där han verkade med kraft
intill sin död 1914. Han var en ganska hänsynslös kämpe för sina idéer. Verkligt lärd
som han var, teol. doktor 1897, anslöt han sig till den modernare tyska forskningen,
och gjorde sig till tolk för dennas forskningsresultat oftast, görande egna värdefulla
utvecklingar av dessa. Tre gånger sökte han universitetsprofessur, men utestängdes på
grund av sina teologiska åsikter. Det var i de år då den nya bibelkritiken framträdde.

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ogistock/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free