Det klassiska latinet var långt ifrån fattigt på suffix med deminutiv betydelse, ehuru det ej ansågs höra till en vårdad stil att begagna sådana!. Redan i äldsta tider finner man: Romulus, Janiculus, rex sacrificulus, Altellus. Sin egentliga blomstring hade emellertid de deminuerande suffixen i talspråket. Detta ligger i sakens natur och framgår för öfrigt med tillräcklig tydlighet af latinska arbeten, hvilkas stil har en mera folklig karaktär, och af de romanska språken. Mest fogades deminutivändelser till ord, som till- hörde det dagliga lifvet. Ave. O. Fr. Lorenz i sin inledning till Plautus” Pseudolus ger följande gruppe- ring af de latinska deminutivernas användning ?: 1) vid benämningar på familjemedlemmar: filio- lus, matercula, nepotulus, puellula, sororcula. 1 Se t. ex. Srozz Historische Grammatik der Lat. Sprache s. 574 ff.; Cooper Word Formation in the Roman Sermo Plebeius etc. New York 1895, s. 164 ff.; WEIN- HoLD i Wölfflins Archiv für Lateinische Lexicographie IV s. 169 ff. 2 Pseudolus, Einleitung s. 57; se Cooper I. c. 8. 167.