2) vid namn på kroppsdelar: auricula, capitu- lum, digitulus, labellum, ocellus, corpusculum. 3) vid namn på djur, växter och naturföremål i allmänhet: asellus, flosculus, herbula, monticulus, ramulus, porculus. 4) vid ord, som röra hus och hem, kläder m. m.: ampulla, cedicula, coenaculum, cubiculum, flabellum, lectulum, mensula, tunicula. Redan de latinska grammatici uppmärksammade den rika växling af deminutiver, som fürefanns; Priscranus uppräknar följande ändelser: -culus, -ulus, -olus, -ellus, -æillus, -cio, -aster, -leus, -tulus', och såsom exempel af olika deminutionsgrader af ett ord anför han af homo: homuncio, homunculus, ho- mullus, homullulus. Likaledes angifver DioMmEDEs af arca: arcula, arcella, arcellula ?. Vid redogörelsen för den historiska utvecklingen af de latinska deminutiv-suffixen utgår man från de indoeuropeiska suffixen -lo -la, -co -caÿ. 1 Se Cooper I. c. 8. 168. 2 Se Coopeg 1. ce. 8. 169. 3 Se t. ex. PAUCKER i Zeilschrift fir die österreichi- schen Gymnasien XXVII s. 595 ff. och i Kuhns Zeitschrift für vergleichende Sprachforschung XXIII s. 169 ff.; Linp- sax Short historical latin grammar s. 164 ff.; WEINHOLD I. c. 8. 170 ff.