6 sätt torde äfven ha bildats columella af column + -la I stammar på -no -na syncoperades slutvokalen vid deminutivets tilläggande, och konsonanten assimi- lerades : asinus, asellus; lamina, lamella; corona, corolla; på samma sätt homullus af homon + -lus. Genom lik- nande konsonantassimilation uppkom af lapid + -lus lapillus, af mellitula mellilla, af puer + -la puella etc. Man fick härigenom nya suffix -ellus, -illus, (-allus, -ollus och -ullus). | Det redan nämnda suffixet -co -ca âterfinnes i suffixet -culus, som alltså är en kombination af två deminutiver!. Det fogades till liquida-, nasal- och s-stammar: passerculus, uxorcula, aratiuncula, ho- munculus, corpusculum, flosculus, majusculum, samt vidare till e- och i-stammar: dieculu, vulpecula, apicula. I ord från 4:de deklinationen visar sig stammens -u ofta såsom -i framför -culu: artus, articulus; pedus, pediculus jämte peduculus. Genom förbindelse af -culus med -i- och -u-stam- mar uppkommo en mängd ord på -iculus och -uculus, hvilket snart kom språkkänslan att fatta -iculus och -uculus såsom själfständiga suffix. Härigenom var ock möjligheten gifven att foga -culus äfven till konsonant- stammar af 3:dje deklinationen: denticulus — ja, till ord af 2:dra deklinationen: agniculus. Äfven kombi- nationen -unculus blef fattad såsom själfständigt suffix. 1 Se WEINHOLD I. c. 8. 172—173; Srozz 1. c. 8. 578.