7. Liksom -co- kombinerades med -ulus till -culus, kombinerades det äfven med -ellus och -illus till -cellus och -cillus; äfven i-cio (homuncio) ingår det- ta -co som första beståndsdel. Suffuxet -leus (af -lo + -eus) är sällsynt: aculeus, <quuleus, manuleus. Enligt Hornwe' äro äfven suffixen -acus, -icus, -ocus och -ucus att anse som latinska deminutiver liksom ock -accus, -iccus, -occus, -uccus. Dessa se- nare suffix skulle, enligt en af honom framställd hypotes, uppstått ur de tidigare -acus etc. på så- dant sätt, att dessa såsom deminutiver och pejora- tirer ofta uttalades med särskild affekt, hvarvid konsonanten genom ett skärpt uttal fördubblades. På liknande sätt söker han förklara uppkomsten af -attus och -ittus ur resp. -atus och -itus; -ottus åter anser han tillkommet i analogi med -occus. Det har redan nämnts, att -culu, -cellu etc. äro sammansatta suffix. Känslan af sammansättning i dessa torde dock tidigt gått förlorad. Sermo ple- beius hade emellertid en afgjord benägenhet att hopkoppla suffix: -ulu + -lus i agnellus?; -ellu + -lus i agnellulus, flabellulum; -illu + -lus i lapillulus; -ullu + -lus i medullula. Denna sammankedning af suffix 1 Se GrRöBERS Zeitschrift XIX 8.170 ff. och XX s. 335. 2 Se WEIinNHOLD L. c..s. 174.