10 en mängd nya fall af deminution, har här framgått ur begreppen likhet, tillhörighet, härkomst, kollek- tivitet m. m. Suffixet -inus, t. ex., uttryckte härkomst och likhet; ur dessa betydelser utvecklade sig tidigt be- greppen ungdom och underlägsenhet, i det en sak, som var lik en annan, lätt fattades såsom ej fullt uppgående mot denna. På detta sätt fick suffixet -inus jämte sin ursprungliga uppgift äfven en demi- nuerande funktion!. Den betydelsemodifiering, som vinnes genom ett deminutivsuffix, är ingalunda alltid egentlig liten- het; den kan äfven framställa den genom aflednin- gen betecknade personen eller saken som värnlös och på detta sätt som föremål för ömhet, kärlek, smekning o. d. — eller ock någon gång som hjälp- lös och därigenom såsom föraktlig och dålig. Från egentlig litenhet till här angifna betydelsenyanser är steget ej stort: grundbetydelsen och nyanserna uppbäras af ungefär enahanda känslovärden. Med den augmentativa funktionen är ofta för- enad en pejorativ; begreppet storlek väcker lätt ‘ biföreställningen om något groft och fult och följ- . aktligen dåligt. En sådan biföreställning kan med tiden bli så dominerande, att den antingen jämn- 1 Set. ex. DIEz Gramm. der rom. Sprachen II? s. 271.