Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tappre Ostindiefararen hade redan förbi-
seglat Afrikas udde, och öfverfor nu den Indiska
oceanen, då en den förfärligaste storm, som nå-
gonsin rasat i dessa verldstrakter utbröt. En hel
månad kämpade man beständigt med vågorna, utan
att kunna söka någon hamn. Tågverket blefså ut-
slitet och slappt, att tvenne af masterna slutligen
måste kapas, och skeppet dref för vind och våg.
Helena trodde hvar stund att den skulle va-
ra deras sista och öfvergaf intet ögonblick sin fars
sida. Befälhafvaren och besättningen voro uttröt-
tade, och med stum förtviflan eller liknöjdhet vän-
tade döden. Hvarje ansigte var blekt och dystert,
och befälets befallningar blefvo ej mer åtlydda.
Matroserna sammanrotade sig och beslöto, efter
sin vilda vana, att åtminstone icke dö nyktré.
De rusade med skrik och buller ned i skepps-
rummet för att upphämta bränvins- och arracks-
faten. Kapten Elfman förenade sig med skeppets
öfriga befäl att hindra detta. Herrarne stälde sig
med dragna sablar framför ingången till rummet,
der dryckesvarorna förvarades. Sjömännerna kno-
tade och begynte beväpna sig med stänger och
-yxor, sedan de uppbrutit timmermannens kista.
Nu slogö officerarne igen luckan, spände sina pi-
stoler och svuro att icke skona ett ögonblick
längre, om besättningen ej genast lade ifrån sig
-yapnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
