Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena förde sin far längre upp på land un-
der ett lummigt träd , der hon på en torr sand-
hög hopplockade en bädd af gräs och löf, på hvil-
ken hon bad honom hvila. D å han nedlagt sig,
utbredde hon sin shawl öfver hans hufvud, satte
sig -vid hans fötter och begynte öfverlägga, hvad
hon borde företaga sig. D en gam le insomnade
snart, och då steg den vakande flickan sakta upp
för att se sig omkring.
Ebbens tid inföll just nu. Vågorna slogo allt
svagare emot klipporna och drogo sig tillbaka, så
a tt snart en sandbank, hvilken från en sida af den
vik, der skeppet strandat, sträckte sig långt u t i
sjön, blef synlig. Och vid sandbanken låg vraket
af det förolyckade farty g et, lutande m ot sanden.
Med stum sm ärta betraktade H elena de dystra
lemningarna af den härliga byggnad, som förut
så m äktig och trotsande storm och vågor, hade
burit sina innevånare och deras rikedom ar öfver
oceanen. N u skulle endast snäckor och sjömaskar
bebo dess vattenfyllda rum. V attnet fortfor emel-
lertid att allt m era draga sig undan. Sandbanken
blef aldeles torr, och endast några sjödjur, snäc-
kor och sjöstjärnor, som icke skyndat nog snabbt
med de undansjunkande vågorna, hade qvarblifvit,
och rörde sina besynnerliga former på sanden, dit
i detsamma en m ängd strandfoglar samlades, fö r
att förtära dera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
