Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satte sig pä en sten vid stranden ocli be-
traktade ett palmblad, som hon fann under en af
de vackraste palmerna. Dess släta gröna yta tyck-
tes just skapad att emottaga en skrift, och hon på-
minde sig att hon läst, huru Hinduerna alltid skrif-
\a på palmblad. Hon tog fram en knappnål och
begynte att rista i den gröna ytan. Strecken blef-
vo klara och rediga, så att hon till slut fick det
infallet att skrifva ett bref, som hon väl visste al-
drig skulle komma fram till den, till hvilken det
var riktadt, men som likväl gaf luft åt de käns-
lor, som rördes i hennes hjerta.
”0 min älskade moder!” så lydde det: ”Gar
du sörjande omkring i det kära hemmet, och tän-
ker med tårar på oss? Ack! har du redan fått ve-
ta , att din make och ditt barn försvunnit från jor-
den? Tror du att vi äro begrafna i hafsdjupet?
O , att detta blad hade vingar och finge fara till
dig, för att säga dig, att vår graf icke är dödens.
Yi äre skilde från verlden, liksom de begrafna,
men vårt hjerta lefver ännu, vårt bröst andas och
mina ögon blicka utåt det blå fjerran, der dock
ingen väns gestalt möter mitt öga. Kanske vore
det bättre, att vi blifvit döde tillsammans, han och
jag, fadren med sitt barn, så skulle vi kanhända
sväfva lätt på ett moln förbi vår saknade boning.
Satt du då tårögd i fönstret, o min moder, skul-
le vi bedja den Allgode att han tillät våra läppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
