Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nar skall också öfver våra grafvar, o fader,
dalens sångare uppstämma sina toner? När hafva
våra röster tystnat? Ack, jagbäfvar för den dag,
då du icke mera lopar Helena, utan endast trä-
dens bevingade innevånare glädtigt leka vid min
klagan! Måtte den komma sent, den stund som
sänker dödens skuggor öfver ditt älskade anlete,
o min fader! Och måtte äfven mitt hjerta då få
stelna vid ditt!”
”0 du, som icke glömmer masken i stoftet,
som bevarar den rädda dufvan i trädens toppar,
skulle du förgäta att bevara milt hjerta? D u,
som gaf mig kraft att leda honom hit, gif mig
ock kraft att bevara honom här!”
Helena genomläste, sedan hon slutat den be-
synnerliga skriften, sitt lilla arbete med tårar och
öfverlemnade sig helt och hållet åt den rörelse,
som alltmera hänförde henne. Slutligen glimma-
de de sista strålarna af solen på bergstopparna,
skymningen utbredde sitt flor öfver dalen och nat-
ten förestod.
Helena visste huru hastigt mörkret här plä-
gade inbryta, och måste derföre, medan hon än-
nu såg, skynda sig tillbaka till löfsalen. Hon ha-
de icke hjerta att förut sönderrifva sitt palmblad,
ehuru hon icke skulle önskat att någon menniska
fått se detsamma; hon vecklade det derföre till-
sammans, gömde det i sanden, och plockade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
