Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Mitt barn,” sade den gamle, ”låt oss gå in
i den närmaste grottan, jag vill hvila der en stund,
och du får icke lemna mig.”
9.
De inträdde i tempelgrottan. Den var innan-
till, som det tycktes, helt sorglöst urhålkad, lik-
som om den, som byggt den, endast bortvältrat
de af naturen lösa stenarna, och föröfrigt låtit
hvalfvet bibehålla sina ojemnheter. Äfven i denna
grotta stod ett muradt bord, men på detsamma
låg en stor bok. Denna syn väckte den lifligaste
glädje hos Helena, och hon skyndade, darrande
a f nyfiken längtan, att öppna den för a tt se hvad
det kunde vara för en. Hon fattade häftigt i per-
men, men fick med förskräckelse i detsamma den
lossnade permen i handen. Boken var således så
pppmultnad, att så väl permar som blad föllo sön-
der vid hvarje starkare beröring.
Helena beklagade sig öfver denna olycka för
sin far, men han bad henne endast med försigtig-
het vända sjelfva bladen, så kunde väl boken lä-
sas, äfven om permarne voro borta. ”Den är yt-
terligare ett bevis,” tilläde han, ”att på lång tid
ingen menniska funnits på vår ö. Vi få således
tillträda ett arf, sora Försynen helt ofönnodadt
beredt oss.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
