Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon slog upp sina ögon, fann hon att de vände
sig åt hafvet och aflägsnade sig.
H astigt ljöd en gäll pipa vid stranden. De
skyndade dit. Helena gaf åter noga akt på dem
från sitt sålunda lyckligt obemärkta gömställe. De
hade församlat sig i en tät skock och stodo så
en stund, som det tycktes öfverläggande.
Då dundrade ett nytt kanonskott från skep-
pet, och på en gång störtade matroserna i båten.
I ett ögonblick var den utskjuten ifrån stranden
och flög med snabba årtag utåt vågorna.
Nu genomträngdes Helena af den lifligaste
ångest. Hon uppgaf ett rop af smärta, och ångra-
de , att hon så tanklöst af barnslig fruktan släppt
ur händerna tillfället att få återvända till fäder-
neslandet. Hon flög, så fort hon kunde, närma-
ste vägen till stranden och beslöt att ropa åt de
bortfarande. ”De skola säkert hafva medlidande
för m ig,” tänkte hon, ”då jag kastar mig för de-
ras fötter och ber dem taga mig med. O min
mor! H var är min mor?”
Den ifriga flickan snafvade mot roten af ett
träd, hon halkade på en klippa, men hon lät af
intet uppehålla sig. L ä tt och snabbt hoppade hon
utför hällarna, och snart stod hon vid randen af
klippan, från hvilken hon plägade gå ut på sand-
banken. H on ropade allt hvad hon förmådde,
hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
