Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va henne och hennes smärta i sitt djup. Men en
dunkel känsla dref henne oupphörligt fram till
stranden. Hon kände inom sig en stämma, som,
ehuru stundom öfverröstad af förtviflans smärta,
dock påminte henne om hennes pligter emot Gud
och sitt eget lif. Denna hennes samvetes röst
förmådde henne att anstränga alla sina krafter.
Med snabba steg fortsatte hon vandringen i vatt-
net, och hon gick oupphörligt framåt, ehuru vå-
gorna redan stego henne upp till bröstet.
När hon ändtligen uppnådde klippan, slog
henne vattnet i ansigtet, så att hon endast med
yttersta ansträngning, hvarunder hennes smärta
ofta ville fresta henne att kasta sig tillbaka, lyc-
kades att klättra upp.
Så stod hon nu åter ensam på sin ö, och stir-
rade efter det bortflyende seglet, medan hafsvatt-
net strömmade från hennes kläder. Hon nedka-
stade sig slutligen på klippan, tryckte sitt ansig-
te emot marken, och gret, och ropade sin mors
namn, alldeles förkrossad af känslan utaf sin olycka.
I detta ögonblick kom hon att kasta ögat
uppåt berget. Hon varseblef på en gren i ett
träd, som just stod öfver hennes hufvud, en duf-
va, som blifvit sårad af de grymma matroserna,
och nu satt och med näbben ordnade sin blödande
vinge. Denna syn träffade Helenas hjerta: ”Ar-
ma varelse!” utbrast hon: ”Du lider också! Kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
