Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hefena hade icke hört dessa toner, allt sedan
hennes far framkallat dem. Nu genomträngde de
hennes innersta med en rörelse, som återväckte
alla hennes ömmaste minnen. Hon lyssnade, gra-
tande af stilla tjusning, på de rena melodier, som
han andades i den så länge stumma och för hen-
ne så dyrbara reliken.
Sedan han en lång stund spelat de Tackraste
stycken och liksom väntat på svar, bar han flöjten
tillbaka in i grottan. Helena tyckte sig märka —
hon hade goda ögon — att ett uttryck af missnö.
je hvilade på hans uppsyn, då han med dröjande
steg återvände genom parken.
D et började lida mot aftonen. Redan spegla-
de sig några moln med purpurkanter i den lilla
insjön, och det var tecken, att solen icke mera var
högt öfver horizonten. H elena öfverlade om hon
nu ändteligen borde visa sig. ”Men nej, icke i
afton!” tänkte hon. ”Jag vill dröja tills i morgon!”
Och hon drog sig blygsamt ännu djupare tillbaka
i skuggan af det heliga trädet.
Främlingen återvände emellertid till sitt tält,
och då mörkret inbröt, smög äfven den skygga
flickan till sin grotta, der alla de omvexlande in-
tryck, som hon denna dag erfarit, fortforo att för
hennes inbillning framkalla oroliga drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
