Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utat hafvet. D a sag hon ett skepp, som. lossat
ett skott, Jangsamt nalkas for att gå omkring
udden. Hon kände genast igen skeppet, som dit-
tö rt hennes bror, och på ögonblicket rusade hon
utför höjden för att förkunna den glada tidnin-
gen för honom.
H an mötte henne i dalen, och båda skyndade
till stranden, der han först hade haft sitt tält.
Skeppet indrog sina segel, ankaret fälldes, och
en båt Jade ut, som skyndsamt nalkades.
Helena stod vid sin brors sida och såg alla
dessa tillredelser. H on började hastigt att darra,
och fattade i djup rörelse hans hand.
Äfven han fäste på henne en tårad blick och
tryckte hennes hand tillbaka. Slutligen sade han:
Ja, denna tid är förbi! Den har varit kort, men
för oss! E n sadan stilla lycka lö r oss sjelfva
erbjudes oss väl aldrig mer i lifvet! Hvem vet
huru våra vägar härefter skilja sig från hvarandra?”
”Johan!” utbrast Helena häftigt: ”Skole vi
gömma oss för dem och för evigt blifva här till-
sammans?”
Skulle vår mor då i sjelfva verket blifva
barnlös, liksom hon är enka ?” sade han.
Helena svarade intet, utan lindade gråtande
sina armar kring brödrens hals.
D å lossades ett bösskott från båten. Johan
fattade sin bössa och svarade med ett annat. E tt
jubelskri skallade från de raska sjömännen, som
hastigt lade till stranden.
Den Fransyske kaptenen skyndade fram emot
sin vän, men stannade något bestört, då han fick
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
