Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag under sin lefnads sista sommar, då
himlen hvälfde sig blå öfver Ekelidens
1 gröna träd, skref Viktor Rydberg den
dikt, som skulle blifva hans sista helsning till
Sveriges folk:
»Du underbara
dunkla klarhet
du himmelska blå,
som leende
sänker dig till mig
och lyfter min själ
till svala rymder
och helig stillhet»
I denna dikt, öfver hvilken hvilar aningens
sällsamma, förklarade glans, återskenet af
skaldens aning om att han stod vid portarne af
det Salem, dit han under hela sin lefnad
träng-tat, brytes detta versmått, genom hvilket tonar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
