Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom ljudet af fjärran himmelska klockor, af
ett annat, som genombrusas af den
segerfanfarernas jublande klang, under hvilken krigaren
önskar att dö.
»Jag känner mig din frän de, himlaborna!
Till ariskt blod, det renaste och äldsta,
till svensk jag vigdes af en vänlig norna.
Mitt folk har till symbol af sina anor
fått himmelsblått i väna barnaögon
och himmelsblått i ärekrönta fanor.»
Med dessa ord, som tillhöra det vackraste
och stoltaste, som någonsin flutit ur en svensk
penna, har Viktor Rydberg, han, som under
detta århundrades senare hälft framför alla
andra varit den, som visat vårt folk vägen hän
mot idealets Jordan, sagt oss, hvad vi aldrig
böra förglömma, att hvarje folk på sin ökenstig
har sin väg att vandra, att de ideela
sträfvan-dena också böra vara nationela, att vårt folk
tillhör människoslägtets adel, och att det bör
vara sina höga anor troget, så att de
trohjärtade blåa barnaögonen städse med samma
stolthet kunna blicka upp till Sveas ärekrönta fanor.
Djupare och betydelsefullare afskedsord har
ingen siare ännu haft att säga till Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
