Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och världen, ju mer fördystras hans blick. Det
är då han säger: »det är en sanning, som
andligt unga och friska sinnen gärna ville blunda
för, att de flesta människors lifsuppfattning och
särskildt deras politiska meningar bestämmas
af själf viska intressen,» och slutligen målar han
i Grottesången bilden af det ohöljda helvete,
till hvilket en samhällsutveckling i enlighet
med egoismens lagar leder.
Men voro ock icke blott hans hugskott,
utan ofta hans härliga dikter genomandade af
den djupaste pessimism, förblef han dock i sitt
innersta hjärta optimist. Han såg
framtidssyner, i hvilka hoppets rosenskimmer färgade
österns bryn. »Genom den vilda
janitschannu-sik, af hvilket temat ’strideä för tillvaron’
spelats för full orkester,» förnimmer hans öra blida
tonvågor, som tolka ett människoideal,
vilsekommet i materialismens tidsålder, men
färdig-bildadt och kändt bland de ariska stammarne
vid Ganges redan ett halft årtusende före
Kristus. Mot våldets och förtryckets
representanter ställer han bilden af prins Siddhårta, han,
som »tog den sårade svanen i sin famn och
lugnade med smekningar hans orofylda hjärtas
slag, som läkte hans sår och tog honom i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
