Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
det andeliga livets tillväxt. — Inte utan
tvingande själ kunde de utebliva.
Det började våras — och i april kom slaget,
det olyckliga brevet, som förmörkade alla Karins
framtidsutsikter. Hennes far skrev — hon märkte
att det var en darrande hand, som fört pennan
—■ att något hänt, som alldeles förändrat deras
förhållanden. Hans kusin, Herman Kasparson,
hade måst göra konkurs — hans vackra egendom
och hela den stora förmögenheten — allt var
borta. Och det värsta var att han själv — Karins
far — var inblandad i de trassliga affärerna till
ett rätt betydligt belopp. Lån och
borgensförbindelser. Själv hade han alltid varit ytterst noga
i sina affärer, och hade litat på sin frände och
vän. Nu var det som det var. De hade levat
högt hos Kasparsons, och följderna uteblevo ej.
»Du förstår, min kära Karin», skrev fadern,
»att jag vill göra allt för att rädda
fädernegården — det vore alltför bittert att behöva lämna
den. Det har hittills varit min glädje att gården
är skuldfri, utan inteckningar, såsom jag
mottagit den från min far. Nu måste jag emellertid
belåna den för att ej behöva lämna den ifrån
mig. Och alla inskränkningar måste göras. Vi
ha talats vid, mor och jag; bokhållaren får skaffa
sig en annan plats och jag sköter själv min gård
med tillhjälp av gamle rättaren — Sören vill
deltaga i arbetet. Mor lämnar kokerskan —
hushållet får gå så enkelt som möjligt, och Ingrid kan
hjälpa till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
