Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Men nu kommer det svåraste. Min kära flicka,
jag kan inte längre ge dig pengar för studierna
— du förstår nog att det är en omöjlighet. Enda
sättet för dig vore ju att taga lån; men en så
lång och dyr kurs skulle åsamka dig stora
skulder, som du kanske finge dragas med — hela
livet igenom. Jag kan inte råda dig — min
förståndiga flicka måste själv bestämma över sin
framtid. Hur bittert jag ångrar, att jag hjälpt
Kasparson ur tillfälliga svårigheter, som det
alltid kallades — och därigenom dragit olycka
över oss. Dina föräldrar försaka gärna; det
bittraste är att ej kunna hjälpa dig. Dina yngre
syskon ha ju ej något hägrande levnadskall, och
arbete skadar inte. Men detta, att stänga vägen
för dig, kännes så svidande svårt...»
Karin kände sig först nästan som förlamad —
hon måste läsa om brevet ett par gånger, innan
hon riktigt fattat dess innehåll. Sedan böjde
hon sina knän och bad om stillhet. Hennes
tankar voro som ett brusande hav: varför skulle
detta komma 1 Hennes föräldrar hade ju alltid
varit så rättrådiga i allt; skulle de nu få lida
för andras extravaganser? Var det rättvist!
Hur kunde Gud tillåta det?
Det gick bara runt för henne i början. Men
hon bad om stillhet — och stillhet kom. Det slog
henne med ens att hennes far inte beklagat sig
— inte ondgjorts över honom, som vållat allt detta
svåra — inte beklagat sig över att han — och
mor — skulle få arbeta mycket mer än förut, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
