Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det svåraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
»Varför är du inte densamma mot mig som
förr?» Han talade nästan häftigt. »Jag har
aldrig öppet talat om kärlek, men jag har trott mig
läsa den i dina ögon. Och när jag nu går ut i
främmande land, måste jag veta, att du väntar
på mig, till dess — jag har något att bjuda
dig...»
Karin knäppte ihop sina darrande händer.
»Jag kan inte — Ragnar! Jag kan inte•../»
Nu flammade hans blick.
»Är det därför att jag numera är en fattig
man, som har intet mer än min kärlek att bjuda
dig?»
»O nej — Ragnar — det är inte det!» Hon såg
ångestfullt på honom.
»Vad är det då?»
»Hör mig med tålamod, Ragnar», svarade hon
med darrande röst. »Det är ett år, sedan jag såg
dig sist, och under den tiden har något hänt,
som givit mig en helt annan syn på livet — och
på jordisk kärlek...»
»Du har givit ditt hjärta åt någon annan!» Han
sprang upp.
»Sitt ned, Ragnar, och hör mig! Jag har inte
givit mitt hjärta åt någon annan människa —
utan åt min Gud och Frälsare...»
»Skulle det hindra dig att älska migf» Han
andades kort och häftigt.
»Du kan inte förstå mig, Ragnar. Men det kan
inte bli någon lycka om två — gå skilda vägar.
Det vore otrohet mot min Gud. Och du känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
