Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Brev till Vivan Ribson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
för blev det långt. Och inte hade det tillkommit
på en dag.
»Min älskade Vivan!
Nog har du väntat, det förstår jag. Men jag
ville först reda mina intryck och bringa dem i
ordning, så gott som ske kan på en månad. Du
ursäktar nog, om det inte blir riktigt
sammanhang i min skrivelse; jag tänker mig på
förhand att det mest blir under kvällstimmarna den
kommer till.
Nu vill jag inte alls dröja vid det som varit.
Min studietid har jag bara att tacka för; den
gjorde att jag lärde känna dig, och ännu mer:
min Herre och Frälsare. Och en själ, som
kommit i gemenskap med Honom, har ju alltid
orsak till tack och lov. Jag läste i morse några
ord av en tysk tänkare: ’Man finner sig själv
blott när man ger ut sig själv. Man äger sig
själv blott när man mister sig själv. Man blir
lycklig först när man glömmer sig själv’. — De
orden äro ju som ett återljud av Jesu egna ord
om att finna sitt liv och mista sitt liv. När jag
läser dem, får jag alltid en stor längtan att kunna
förverkliga dem i mitt eget liv — om än i stor
svaghet.
Jag vet knappt hur jag skall börja att
beskriva mina nya förhållanden. Du vet ju redan
något om familjen här genom de personer, som
skaffade mig platsen. Jag börjar med fru
Sigmund. Hon är förtjusande — både att se på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
