Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Brev till Vivan Ribson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
trots sin blindhet, och att lära känna.* Jag kan
något tänka mig, hur det skulle varit, om hon
ännu hade sina ögons ljus. Det är något
obeskrivligt älskligt över henne, och hon bär sin
stora prövning på ett rörande tålmodigt sätt.
Bara en gång har hon egentligen talat därom, då
hon sade att det är prövande för hennes man, att
hon inte kan sköta sitt hem som värdinna och
matmor. Och därför kunna de ej mycket umgås
med andra. Jag kunde ej låta bli att tänka,
att den prövningen är väl störst för henne själv.
Nog vill det till, att hon har en man, som hon
fullt kan lita på — och det tror jag att hon kan.
Disponenten förefaller så hederlig, trovärdig och
god; jag har ett så gott intryck av honom. Och
hans nästan faderligt ömma sätt mot sin unga
hustru är rart att se. Jag har så mycket
undrat — men ej velat fråga — när hennes blindhet
kom. Men en dag fick jag höra det av gamla
Kerstin, trotjänarinnan, som varit förut hos fru
Sigmunds föräldrar. Ebba — såsom jag nu får
kalla henne — blev förlovad redan vid sjutton
års ålder. Hennes ögon voro aldrig starka, och
snart började hon se dåligt. Allt gjordes, som
göras kunde, men förgäves. Det onda tilltog —
och då ville hon i sin ångest bryta sin förlovning
— för hans skull. Men den rätt många år äldre
mannen älskade henne så högt, att han ej ville
höra talas därom, och så gifte de sig. När Aina
föddes, kunde hon ännu se sitt barn, om än
otydligt. Sedan har det blivit sämre; men läkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
