Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
mig; Din käpp och stav de trösta migy> — då lyste
de matta ögonen.
»Han är med mig!» sade Karl-Anders. »Det
har Han — varit hela tiden — se’n jag — blev
jHans. Han — sviker inte — Hans blod — och
död — håller — att vila på...»
Icke en skymt av tvivel — icke en skugga av
oro. Förlåten döljer ej ovissa ting. Den jordiska
tillvaron — är icke den det ovissa. I dag sol — i
morgon dödens skugga. I dag röster, som viska
om kärlek och lycka och en ljusnande framtid —
i morgon falaska, tomhet, tystnad...
Karin var gripen av det hon hört och sett. Så
kom hon ut i september af tonens stillhet; det
susade i träd och buskar, torra löv prasslade under
hennes fötter, och doften från några sena rosor
flöt med aftonvinden mellan de härjade
rabatterna kring Klostergården. Hösten hade börjat
komma, och vildvinet kring verandorna glödde i
djuprött.
Den annars så språksamma Aina hade varit
alldeles tyst inne i sjukstugan. Nu grep hon
Karins hand.
»Skall Karl-Anders dö? Är han inte rädd?» sade
hon.
»Nej, liten — han är inte rädd. Gamle
Karl-Anders älskar Herren Jesus och är glad att få
komma till Honom i Hans ljusa himmel. Han
har varit sjuk och plågad de sista åren; nu blir
det för honom lika härligt, som det blir för fjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
