Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
rilen, när puppan brister sönder och han får flyga
ut i solskenet, i den friska luften, bland blommor
och gröna träd — och aldrig behöver han bli mask
mera. Du minns ju det, Aina?»
Ja, det mindes hon. Och då förstod hon, att
Karl-Anders skulle få det härligt och inte
behövde vara rädd för att dö.
Men Karin tänkte på hur gott det skulle vara,
om hon själv alltid kunde leva ett så friskt
trosliv, som väl den gamle mannen gjort. Han hade
i tidig ungdom fått upp sina ögon för
Jakobsstegen mellan himmel och jord; och så hade han med
ett barns fasta tro gått uppför den stegen dag för
dag, tills den himmelska världen kommit honom
allt närmare och de eviga verkligheterna lyst upp
hans enkla, mödosamma vardagsliv. Och när han
så hunnit ända upp, och jordens röster inte längre
nådde hans öra, då var han hemma i den värld,
där han haft sin umgängelse, och där intet skulle
synas honom främmande — endast oändligt
mycket skönare och bättre, än han kunnat ana...
Hon — Karin Boje — hade ju bara tagit de
första stegen på livets väg. Och hon bävade,
många gånger, för sin svaghet och brist. Skulle
hon kunna göra Guds vilja i allt och kunna leva
till Hans ära i ett hem, där Han var så litet känd?
Skulle hon kunna försaka sig själv och hålla ut i
tro och tålamod, hur än livet gestaltade sig för
henne? Hon såg ju knappast en handsbredd
framför sig; det kunde komma sorg och nöd, som hon
nu ej visste om. Och för de kära i hemmet ängs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
