Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
lade hon sig många gånger. Det var ju bara
mormor, som levde med sin tros ankare kastat
inanför förlåten; de andra hade ej ännu sökt och
funnit den kostliga pärlan...
Och nog var det ännu någon, som hon tänkte
på i bön. Hon ville inte tänka på honom på det
sätt, som han önskade. Men hon bad för honom
att dessa jordens ting — och jordens kärlek —
inte skulle bli honom nog. Han var så ärlig,
öppen och trofast. Så bad hon att Guds väg
skulle bli honom kärare än det bästa härnere...
Och när hon så tänkte på dem, som voro henne
kära — och på sitt eget bristfulla liv — då
mindes hon något, som tröstade henne mer än en
gång: Guds kärlek, är den icke lik de gyllene
länkarna i den kedja, som så underbart fogar
samman deras liv, som älska Gud? Länk efter länk
skymtar den fram, genom glädjestunder, genom
djupa skuggor. De draga så mäktigt, de gyllene
länkarna — uppåt, hemåt till löftets land, till
dess jordens bojor brista i döden, och det eviga
livets gyllene länk — den sista — så underbart
fogas till kedjan av den trofasta Fadershanden.
Så skulle det vara för henne själv. Och så
skulle det genom Guds oändliga nåd också bli för
dem, som voro henne kära. Hon ville — hon
kunde ej tro annat. Guds kärleks dragande makt
skulle bli dem för stark.
Så ville hon vara stilla — och bida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
