Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
förstod hon något av glädjebudskapet — dess
djupa innebörd? Förstod hon pastor Gotthards
ovanliga jultext: »Allenast hos Gud söker min
själ sin ro...»?
Ack — han visste väl — den gamle pastorn —
att han hade framför sig en skara människor av
vilka många — kanske de flesta — hade någon
börda att bära. Och var det intet annat, så är det
ju så mycket stök före helgen, som tröttar själ och
kropp. Det går så lätt att förlora sig själv i allt
det jordiska. Och det är dock ett stillat hjärta,
som den himmelske Konungen vill finna — när
Han kommer...
Pastor Gotthard talade om, hur det varit i en
församling långt uppe i Norrland, där han haft
sitt barndomshem i prästgården. Eedan till första
adventssöndagen sattes granar och enar in i
rummen, och hans far hade förordnat om en särskild
klockringning. Först på lördagskvällen ringdes
helgsmål som vanligt — det hör man så sällan nu.
— Och sedan de sista tonerna förklingat, och ekot
dött bort över den vita ödemarken däruppe — då
kom adventsringningen...
»Jag vet inte hur den skedde», sade pastorn.
»Jag var ett barn då. Det var först korta, klara
toner, som ropade: kom! Sedan blev det
dubbeltoner, som ville säga: stillhet! Och medan klockorna
ringde, låg far på knä i sin kammare och bad om
stillhet för sin egen själ — stillhet att möta
Konungen, Jesus. Så bad han om stillhet för de sina
och sin församling, att icke jordens mångahanda
5 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
