Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
måtte förtaga välsignelsen. Han ville ha dem alla
med sig in i den stillhet, där hans egen själ hade
sitt hemvist. Jag har aldrig sett en sådan rofylld
människa som han. Trots det myckna arbetet i en
vidsträckt ödemarksförsamling var det, som om
han redan här fått något med av de heligas eviga
ro.
»’Allenast hos Gud söker min själ sin ro..Det
är denna ro Herren vill giva åt en söndersliten
värld i juletid. Det är till trötta, jäktade, fridlösa
människobarn, som Han säger: ’Kommen till mig
I alla, som arbeten och ären betungade, och jag
vill vederkvicka Eder!’ Bland alla bördor är
syndabördan den tyngsta. Han kom för att lyfta av
den från betungade hjärtan — för att giva
oroliga själar frid genom sin död. Och där
syndernas förlåtelse är, där är ock liv och salighet...»
I tidig julmorgon låg fru Ebba vaken i sin
bädd; rullgardinen var uppdragen, men hon såg
ej genom fönstret den klart upplysta
brukskyrkan. Stjärnorna gnistrade — det var kallt och
klart, och nu började klockorna ringa över en
jord i snö och rimfrost. Klangen kom så
högtidligt i den stilla natten upp till henne. Men hon
kunde ej se den ljusa rymden däruppe, ej snöns
skinande vithet över en jord i högtidsskrud...
Hon tänkte på pastor Gotthards text vid
julbönen: »Allenast hos Gud söker min själ sin ro...»
Var det inte just vad hon kände sig behöva?
Fastän hon aldrig gjort sig reda för denna un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
