Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Därhemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
de haft ögon att se med, så var det något av
helg och högtid över allt vad hon gjorde...
Sådan var mormor. Och därför var det gott
för Karin att höra hennes råd och kärleksfulla
ord. Det var alltid något av den eviga världens
ro i hennes stilla kammare, och Karin fick tröst
och kraft att kunna gå framåt på vägen. Men
det var något, som hon inte ens kunde tala med
mormor om. Det var en hemlighet mellan henne
och Gud — och ingen, icke ens hennes kära,
skulle ana den. Hon skulle bära den genom
livet i kamp och bön — kamp och bön att kunna
glömma. Och den dagen skulle väl komma, när
tanken på Ragnar inte längre förorsakade henne
smärta...
Hon hade ett fotografi av honom: käck och
glad såg han ut, och de mörka ögonen lyste av
levnadsmod. Hon hade tänkt förstöra det — men
kunde det ej. Och så låg det sedan ett år gömt i
en lönnlåda i byrån.
Hon skulle inte se på det igen — förrän hon
vunnit seger över sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
