Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
ETT BREV.
Åter var det vår.
Finns det något människohjärta så åldrat, så
fruset av årens snö, att inte vårens sånger spränga
vinterbanden och smyga ditin med en skymt av
stigande sol, ett sus likt vingeslag av tusen och
åter tusen vaknande liv..Kanske är våren ett
barn av evighetens värld, av den nya jorden, där
icke mer skall finnas något bortdöende, någon
förgängelse, något som bär fångenskapens tunga
stämpel! Och så älska vi vårens brusande liv
som en försmak av det underbara — den jublande
tillvaro av kraft utan gräns, av evig ungdom, av
aldrig slocknande klarhet, som väntar oss, när
jordelivets natt viker undan för den eviga
morgonens friskhet och liv...
Karin Boje stod vid sitt fönster och såg ut i
vårens härlighet. Hon steg alltid tidigt upp
för att få en stunds stillhet vid Guds ord, innan
hon gick till dagens mångahanda. Nu hade hon
öppnat sitt fönster och njöt av den friska luften,
som doftade av nyutslaget björklöv. Och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
